Det tar nog aldrig slut...

För 2 veckor sen fick jag 2 brev från arbetsförmedlingen som ville att jag skulle söka två jobb, som personlig assistent...
Det ena kan jag inte söka, då man inte fick ha husdjur pga allergi. Ringde dock till ams för att fråga ang den andra tjänsten, har ju ändå läkarutlåtande att jag inte bör arbeta som assistent.
Fick då veta att utlåtandet fick vara max 2 år och jag måste ha ett nytt..
Ringde Vårdcentralen för en läkartid, begärde hem mina journaler från kommunen och det var inte skoj läsning.
Dels kom alla känslor över mig igen, jag förstod hur sjukt dåligt jag mådde, det var jobbigt, har nog förträngt den tiden.
Men det värsta var nog att få läsa att min chef misstänkt att jag tagit ut VAB utan att behöva det. Jag blev så arg, ledsen och besviken!!
Tack och lov hade min läkare kommenterat det och skrivit att det inte finns nån misstanke alls om att så är fallet.

I fredags var det dags för läkarbesök. Jag var så nervös, visste ju inte vad jag skulle få träffa för läkare, visste inte om jag skulle få ett utlåtande eller rentav bli tvungen att söka arbeten som assistent trots risken för min psykiska hälsa.
Jag kom till en otroligt trevlig och bra läkare som verkligen lyssnade och som sa "det här är ju rent skit att du ska tvingas till nåt som kan göra dig sjuk igen"
Det kändes så skönt!!

Idag fick jag läkarutlåtandet som även arbetsförmedlingen fått och det känns som en vinst.
Hon avslutar utlåtandet med orden "jag finner det högst olämpligt att patienten arbetar med handikappade..."

Detta handlar absolut inte om att jag inte vill jobba, jag jobbar för tillfället som timvikarie i kommunens vikariebank för skola/barnomsorg och trivs så sanslöst bra.
Var osäker på om jag skulle klara av att flänga runt & vara på olika ställen jämt, men jag älskar det!
Jag utmanar mig själv varje dag, växer så det knakar inombords och det är så underbart!

Jag lever

Var nu längesen jag skrev här och det beror nog mycket på att jag mår så pass mycket bättre.
Jag kan få attacker av panik/ångest, koncentrationssvårigheter mm men det är mycket mer hanterbart nu. Kan fortfarande känna att telefoner är jobbiga och att jag kan dra mig undan människor ibland men det måste man ju ha rätt till, eller?

I veckan var jag till läkare för att få intyg till arbetsförmedlingen att jag inte bör arbeta med det jag gjort.
Min läkare hade slutat, han jobbar bara som konsult så jag fick träffa en annan läkare. Jag trodde inte att jag skulle få nåt intyg men så fel jag hade.
Jag fick ett intyg och det är så otroligt bra skrivet!! Hon skrev även att jag bör undvika arbeta m vuxna handikappade och att jag bör jobba deltid till att börja med, inte heltid.
Vi pratade lite om att studera, då jag funderat på förskollärarutbildning. Hon ansåg efter vårt möte på 1 timme att jag inte bör fundera på studier förrän tidigast hösten 2010.
Jag har själv tänkt tanken så det var skönt att få höra det av en läkare.
Vi gjorde en plan för medicinen och nedtrappningen av den, som inte är aktuellt ännu.

På vägen därifrån så mötte jag "sköterskan" som jag träffade 1a gången och som jag kände noll respons ifrån. Vi pratade en stund, hon påpekade att jag ser mkt piggare ut och kramade mig o önskade mig lycka till. Hon kändes så ärlig! :)

Senare i veckan var jag till värdens bästa jobbcoach - Rosie.
Att gå till henne är bästa terapin! Våra möten ger så mycket positiv energi att jag blir alldeles laddad. Helt suverän människa som jag önskar att jag fick träffa mer än bara i 3 månader...

Vi pratade om detta m studier och jag berättade att jag tvekar, att jag inte vet om jag vill bli förskollärare. Hon berättade att fler av hennes "klienter" börjat studera trots samma tankar som mig o det har blivit pannkaka. Känns så dumt att påbörja nåt som tar 3,5 år och inte veta om jag verkligen vill det..
Rosie fick in mig på ett annat spår. Hon tror att jag är en sån människa som ska jobba m människor, inte på fabrik ex. Men förklarade att bara för att man jobbar m människor så måste inte det innebära vård/barn. Det kan även innebära att jobba i butik.
"Säg att du är intresserad av färg o form" säger hon, då börjar jag fnissa. Och förklarar att det är min hobby.

Då fortsatte hon sin tanke om detta med butiksjobb, att jag kan söka mig till butiker som säljer min hobby som i detta fall - färger, hobymaterial osv. Och att jag inte måste invänta en annons utan att jag ex kan skriva personligt brev till affären och berätta att jag finns och kan hoppa in. "Får man in en fot så..."
Rosie ger mig hopp, tro på mig själv och öppnar tankedörrar som inte fanns förut. Underbart!

Utöver läkarbesök och arbetsförmedlingen så har familjen uttökats med en liten valp.
Flera anser att hon inte är en hund men för mig är hon den perfekta hunden, hon är helt underbar!!

Glädje

Igår kände jag riktigt glädje, långt inuti mig. Sååå ljuvligt!

Min söta lilla tös älskar att cykla med sin mor och då inte små cykelturer utan rätt rejäla.
Igår frågade hon om vi inte kunde ta en kvällstur och givetvis kunde vi det.
Väl ute på cyklarna så tittade jag på min dotter och bara kände glädje.

Glädje över att hon finns, glädje över att vi har varandra. Ren, skär lycka.

Hur underbart som helst!! :)

Arbetssökande...

Igår var jag på mitt första möte med arbetsförmedlingen. Hade inga stora förväntningar om jag ska vara ärlig men oj så trevligt det var.
Hamnade hos en helt underbar handläggare som tyvärr inte ska ha hand om mig i fortsättningar...

Vi pratade om vad jag gjort: utbildningar, assistentyrket, väggen och planerna på att läsa in förskollärare.
Handläggaren hade gjort precis samma saker så hon förstog min sits väldigt väl och frågade hur jag mådde nu och så. Tänk vilken tur att jag hamnade hos just henne, hon som vet hur det är!! Lovely.
Fick ett intyg som läkaren ska skriva under som gör att de ej kommer matcha mig på såna jobb som påminner om det jag haft där jag hoppade in i väggen.. Skönt!!

Var sen upp på mitt gamla jobb och lämnade nycklarna.
Fick många kommentarer om att jag gått ner i vikt, att jag ser piggare ut osv. Kul!

Det var kul att träffa jobbarkompisarna men när det blev för många barn runt om mig så kände jag pressen, då blev det lite svårt att andas. Jag älskar verkligen barnen men aj vad jobbigt det blev.. Jaja som tur var kunde jag bara sätta mig i bilen och åka hem. :)

På kvällen kom brorsan och han tjej hit. Det var mycket trevligt med god mat och dryck :)

Trött på kommunen

Dagarna går och jag följer med.
Har varit väldigt besviken på min gamla arbetsgivare.

Bad att få veta summan för avgångsvederlaget inkl semesterersättning och sånt för att kunna lämna in jämkning till skatten.
Men just "vår" lönetant var på semester så jag skulle få vänta till 10/8 på att få svar och då skulle jag inte hinna söka jämkning.
Min svärmor tipsade mig att ringa en av hennes gamla arb.kamrater. Ringde dit och fick alla uppgifer på 5 minuter.
Hur svårt ska det vara att hjälpa till?? För henne var det inget problem alls.

Nu inväntar jag bara att få arbetsgivarintyg så jag kan få veta hur länge akassan anser att mina pengar ska räcka. Men återigen så får jag ju vänta på att nåns semester ska ta slut. Det är ju helt sjukt!

I övrigt så längtar jag tills skolan börjar så jag får lite egentid när tösen är där plus att vi får till lite rutiner efter en lååång sommar.
Nu ska jag fixa mig lite lchf-frukost. :)

skilsmässa? ;)

Idag skriver jag på skilsmässo-pappren till kommunen.
Så på måndag när fk säger att jag är frisk så ska jag anmäla mig som arbetslös...

Jippie...

Jag klarar mer o mer :)

För nån vecka sen packade vi bilen och styrde mot svärfar och hans fru.
Vi fick träffa fler släktingar som vi ej träffat, bla min sambos bror med familj.

Denna sida av släkten är helt underbart tokiga, trivs som fisken i vattnet. Inget jobbigt alls att åka dit. Längtar redan tillbaka.

Svärfars fru har själv gått in i väggen en gång i tiden så hon vet ju hur man mår... Skönt!

Efter 4 dgr där så åkte vi hem.

Någon dag senare så bokade vi tallinkryssning med bla de som var med på minisemestern. Fick tag i väldigt billiga hytter så vi slog till :)

Har varit nervös för att åka på kryssning då jag inte vet hur jag ska reagera på allt folk och tanken på att inte komma hem när jag vill.

Men det gick så bra det bara kunde, njöt av varje sekund. Underbart!!
I själva tallin var jag till o med lite kaxig "om vi inte vet vart vi är så löser det sig alltid..." Undrar om det verkligen var lilla jag som sa så?? ;)

Har ändrat min kost till LCHF och mår otroligt bra av det.
Så på båten var det ju underbart att äta buffé med lax, räkor, kött i feta såser osv. Underbart! Frukosten var inte heller tokig ;)


Min chef mailade förra veckan och undrade om jag bestämt mig ang mitt val och om jag ville att vi skulle träffas innan hon gick på semester.

Mailade tillbaka med lite skinn på näsan
"jag har inte bestämt mig, har ju tom att jag får besked från högskolan på mig. Och nej, jag har inget större behov av att vi träffas". Det kändes skönt!

Idag gick jag för sjuttielfte ggn in på studera.nu för att se om min ansökan var klar och det var den..
Tyvärr så kom jag inte in, saknar ett ämne.

Men det hindrar mig inte, jag ska söka komvux för att läsa in detämnet plus att jag igår sökte ett jobb.